Dynamit

Dynamit
av Charles Robert Plunkett

Mother Earth, vol IX, nr 5, juli 1914

Det måste ske. Det var den logiska kulmen på händelserna. De senaste fem månaderna har bevittnat en period av anarkistisk verksamhet i New York City ojämförlig i det här landet sedan de upprörda dagarna 1886 i Chicago. Även, och följaktligen, har de bevittnat exempellös polisbrutalitet, domstolsförföljelser, tidningsförtal och folkliga fördomar. Slutet var ofrånkomligt.

Det började under de stormiga dagarna i februari med de arbetslösas revolt – välgödda fariséiska präster och deras självbelåtna, självgoda församlingar bryskt väckta ur sina enfaldiga drömmar om sextonhundratalsteologi av horder av hungriga människor som krävde mat och tak över huvudet – massmöten och demonstrationer, den största någonsin i New York, där tusentals arbetare lyssnade på och applåderade tal av kända anarkister – Hungerns Svarta Fana buren av trådslitna, svältande människor genom bostadsgatorna för världens industripotentater – staden rördes om, landet väcktes, det kapitalistiska samhällets stöttepelare darrade. Hungern hade blivit artikulerad. Misären hade funnit sin röst! Myndigheterna, döva för Svältens Sorl, gav snabbt akt på det första mullret av Revolt. Etthundranittiotvå människor arresterades för att ha försökt skaffa mat; Frank Tannenbaum dömdes till i praktiken två och ett halvt år i fängelse för att ha deklarerat att en hungrig människa har rätt att äta; möten upplöstes med våld av polisen, arbetare misshandlades, arresterades och fängslades för att ha uttryckt sina åsikter – och de frågar om vi tror på våld!

Sedan kom Ludlowmassakern – tvåhundra män, kvinnor och barn i arbetarklassen nerskjutna och ihjälbrända av Standard Oils hyrda slaktare. Åter var det anarkisterna som tog upp arbetarnas strid och förde ansvaret dit det hör hemma – hos de oljiga mördare som håller bibelskola på söndagen och rostar försvarslösa kvinnor levande på måndagen. ”Mitt samvete frikänner mig”, sa unge Rockefeller. Vi ersatte hans samvete; vi blev hans Nemesis. Hans väloljade samvete frikände honom, men vi, de militanta arbetarna, har fällt honom och bestämt domen efter hans egen bibel – ”ett liv för ett liv”.

Ivägjagad från sitt kontor på 26 Broadway, från sitt hem i staden och sin favoritsöndagsskola – tvingades världens mäktigaste monark att söka skydd bakom gallergrindar och beväpnade vakter i sin egendom i Tarrytown. Efter att ha jagat in råttan i sitt hål följde vi honom dit. Vi for till Tarrytown. Mer batonger, mer arresteringar, mer fängelse, mer förföljelse. Ett dussin män och kvinnor kastades i ett snuskigt, stinkande fängelse för att ha talat på gatan, fler arresterade och misshandlade dagen därpå, fängelsedomar på trettio till nittio dagar straffade de dumdristiga rebeller som vågade invadera Rockefellers hemstad. Slutligen, efter att ha funnit att hans stadspolis, hans privata vakter och speciella ställföreträdare var oförmögna att hantera situationen, organiserades en lejd ”mobb” som uppeldad av patriotism, landsortsfanatism och Rockefellers whiskey och med gratishjälp av myndigheterna, attackerade, stenade och skulle ha – om inte deras ”legala kurage” svikit dem – lynchat de anarkistiska talarna.

Efter detta var masken av. Då de inte var nöjda med legalt våld hade den härskande klassen själv åberopat utomlegalt våld. Ingen kunde förmoda att anarkisterna inte skulle anta utmaningen.

Detta var läget på morgonen den 4 juli. Då kom explosionen, uppskakade nationen och sådde skräck i reaktionens hjärta. Ett stort hyreshus på Lexington Avenue förstördes och tre välkända anarkister – Arthus Caron, Charles Berg och Carl Hanson – dödades. Ödeläggelsen orsakades uppenbarligen av att en stor mängd dynamit exploderade i lägenheten kamraterna använde. Dessa är de fakta som finns. Mer än detta vet ingen och kommer troligen aldrig att få veta.

Vad sanningen än är i frågan så förmodade polisen och kapitalistpressen omedelbart att dynamiten var till för att tillverka en bomb som skulle användas mot Rockefeller eller i Tarrytown. Detta var den historia som spreds över landet och den moraliska effekten av explosionen var lika stor som om våra kamrater skulle ha lyckats med sitt uppsåt, vilket det än var.

Som vanligt var det många munvädersrevolutionärer som smet undan och skyndade sig att ”ta avstånd från” våld, anarki, de döda männen och allt som rörde dem. Anarkisterna stod dock pall. Fastän vi inte kände till några fakta alls tvekar vi inte att medge sannolikheten och fruktar heller inte att bemöta anklagelsen att våra kamrater mötte sin död i ett försök att vedergälla härskarklassens våld på det enda möjliga sättet – med våld.

Ifall de gjorde det, är vi stolta över dem och vi hedrar dem för deras intelligens, deras initiativ och deras mod. De gjorde det enda logiska, det enda modiga, det enda revolutionära under omständigheterna. När yttrandefriheten undertrycks, när människor fängslas för att de ber om mat, misshandlas för att de samlats för att diskutera sina bedrövelser och stenas för att ha yttrat sin åsikt, finns det bara en tillflykt – våld. Härskarklassen har gevär, kulor, bajonetter, poliser, fängelser, miliser, arméer och flottor. Att sätta emot detta har arbetaren bara – dynamit.

All heder åt männen som agerade medan andra pratade. All heder åt männen som förberedde att slå ett skrämselslag mot fiendens hjärta. De är döda – de sista på en lång lista martyrer för den mänskliga frihetens sak – men det finns hundratals och tusentals ännu vid liv som, inspirerade av deras agerande, kommer att följa deras exempel – med större framgång.

Av med masken! Detta är krig. Våld kan bara mötas med våld. ”Ifall de anfallar oss med kanoner kommer vi att anfalla dem med dynamit” – och, närhelst möjligt, låt oss anfalla först. På förtryck, på exploatering, på förföljelse, på polis, fängelser, miliser, arméer och flottor, finns det bara ett svar – DYNAMIT!

(Övers. från antologin Anarchy! An Anthology of Emma Goldman’s Mother Earth, red. Peter Glassgold, Washington 2001.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: