OKÄNDA HJÄLTAR: Santiago Garcia Gasco

OKÄNDA HJÄLTAR: Santiago Garcia Gasco
av Miguel Garcia

SANTIAGO GARCIA GASCO är ytterligare en fullständigt okänd spansk anarkist, fastän helt av samma karaktär som Durruti, en Sabaté eller en Facerias. Han var son till en frihetlig, en CNT-järnvägare som avtjänade många fängelsestraff för hans fackliga och frihetliga verksamhet. Santiago var född i Santander, där hans mor brukade lasta kol för att hålla familjen vid liv medan fadern satt i fängelse. Han genomsyrades tidigt av det anarkistiska idealet.

När han var 17 valde han flottan för sin militärtjänstperiod då han kände en dragning till havet. Men när han var 18 och skulle börja sin tjänstgöring ändrade han sig och inställde sig inte. Han gick på rymmen och föll till slut i händerna på Guardia Civil som skickade honom till flottans fängelse i el Ferrol. Han rymde i oktober ‘34 för att ansluta sig till de asturiska gruvarbetarnas heroiska slag. CNT och UGT, tillsammans genomförde de ett enormt slag mot överväldigande odds.

Detta var Santiagos första drabbning med general Franco – befälhavare för de republikanska styrkorna, som förde in den moriska legionen för att skjuta ner de strejkande, de överlevande hamnade i fängelse. Sedan gav den republikanska folkfrontsregeringen ‘36 amnesti åt alla offren för den konservativa regimen. Men för Santiago betydde det att lämna fängelset och återvända till el Ferrol.

Han var på fartyget när de fascistiska generalerna reste sig 1936. Då fartyget var under rebellernas befäl, satte de alla matroser som var fientliga till regimen i ett koncentrationsläger. Därifrån rymde han till Bilbao.

Hans far hade blivit stationsmästare i Bilbao när järnvägen tagits över av arbetarna. Några dagar innan nationalisterna intog Bilbao sköt Femte Kolonnen honom. Santiagos mor, bror och systrar undkom med båt till Barcelona. Han tog sig in i Frankrike och anslöt sig till dem i Barcelona också. Här gick han omedelbart med i en konfederal brigad.

I augusti ‘37 skickades brigaden till Belchite på Aragonienfronten. Et utplacerad kulspruta stod emellan Santiagos avdelning och fronten. Han rusade framåt i sick-sack som en galning och med en granat i handen som han kastade in mitt i nästet. Omedelbart blev allt tyst. Han vände runt kulsprutan och började skjuta mot fascisterna. Hans kamrater ryckte fram: han var tystad med en fiendekula i huvudet.

Men hans bröder då, hans systrar? Det är en annan historia som jag hoppas få berätta . . .

Det finns inget monument över de stupade i Spanien, bara över segrarna. Men de som saknar sten lever kvar i minnet. Santiagos korta liv kommer att ha mer relevans i framtiden än Francos långa liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: