Soledad Estorach

Estorach, Soledad
av Nick Heath

En kort biografi om Soledad Estorach, en av Mujeres Libres mest dynamiska grundare och aktivister.

Soledad Estorach Esteri föddes den 6 februari 1915 i den lilla byn Albatarrech nära Lerida.

Hennes far hade tillbringat många år utanför Spanien och höll kvällskurser för vuxna och lärde Soledad att läsa och skriva, någonting nästan totalt okänt för flickor från hennes klass. Hennes far dog när hon var elva och hon tvingades börja arbeta, om än en annan lärare i en närbelägen by, en vän till hennes far, undervisade henne några timmar i veckan. Familjen stannade i byn tills hon var femton.

Hon pressades av sin mor att gifta sig. Detta ville hon inte och ville förbli trogen sin fars ideal. Hon övertalade sin mor att låta henne få fara till Barcelona. Här arbetade hon i sin onkels butik, men snart tvingade en ekonomisk kris honom att stänga. Hon arbetade som hembiträde, men arbetstiden var extremt lång med låg lön. Hon fick arbete inom kemiindustrin. Hon började 1930 gå på kvällsskolor organiserade av det anarkosyndikalistiska facket CNT.

1931 besökte hon ett ateneo och gick med i deras ungdomsgrupp. 1934 var hon del i den kvinnogrupp som träffades på byggnadsarbetarnas syndikat i Barcelona, tillsammans med Pilar Grangel, Aurea Cuadrado och Conchita Liaño. Hon blev medlem i CNT:s Kvinnokulturgrupp (Grupo Cultural Femenino).

Med sina syster Juana gick hon med i Frihetlig Ungdom (FIJL) 1936. Under de revolutionära händelserna i juli det året tjänstgjorde kvarteret Clots revolutionskommitté och delegerades av lokalfederationen till Frihetlig Ungdom i Barcelonas möten under kriget.

Den 18 juli var hon en av anarkisterna som ockuperade Casa Cambo på Via Layetana, byggde befästningar och barrikader. Hon var aktiv i den frihetliga kvinnoorganisationen Mujeres Libres och var vapenkamrat med Conchita Liaño i kraven på kvinnors rättigheter. Hon var en av de ledande organisatörerna av kvinnor i arbetarkvarteren i Barcelona. Hon var involverad i Casa de la Dona Treballadoras (Kvinnoarbetarens Hus) verksamhet där hon var ansvarig för ekonomin.

Hon medverkade i FAI-tidningen Tierra y Libertad 1938 och i tidningen Mujeres Libres mellan 1936 och 1938. Hon tvingades lämna Spanien vid Francos seger. När hon förberedde sig för att fara till Frankrike från Figueras den 26 januari 1939 fick hon veta att två kamrater i Mujeres Libres, varav en var Pepita Carpena, satt fast i Barcelona. Med risk för sitt eget liv återvände hon med bil och räddade dem.

Från 1940 borde hon i Bordeaux med Andrés G. De la Riva. Vid slutet av det året drog hon på sig en allvarlig sjukdom. Hon återvände i hemlighet till Spanien 1945 men måste efter mycket kort tid återvända till Frankrike på grund av repressionen där.

På 1960-talet medverkade hon i en ny utgivningsserie av tidningen Mujeres Libres (London och Montady, 47 nummer 1964-1976) vars huvudredaktörer var Suceso Portales och Sara Guillen. Hon medverkade också i den kollektivt skrivna boken Mujeres Libres. Luchadoras libertarias (Madrid, 1999)

Hon dog i Paris den 14 mars 1993.

NICK HEATH
Översatt från libcom.org i januari ’09.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: