Francisco Sabaté Llopart

Francisco Sabaté Llopart
av Miguel Iñiguez

Alias Quico. Hospitalet de Llobregat 1915 – San Celoni 1960. Död i en sammandrabbning med Somatén och Civilgardet.

Vid sju års ålder skickades han av sina föräldrar till Duránhemmet i Barcelona, varifrån han rymde och tog sig tillbaka hem. Han arbetade i en rörmokares lagerverkstad och gick med i CNT i sin hemstad innan republiken utropades. Omkring 1932 inledde han sin emellanåt otydliga växling mellan brott och idealism, anslöt sig till aktionsgruppen Los Novatos och FAI: han var inblandad i upproret i december 1933. Följande år skickades han i fängelse. 1935 förklarades han vara värnpliktsdesertör och var involverad i ett bankrån för att stödja fångars försvarsfonder. I augusti 1936 tjänstgjorde han på Aragonienfronten i Los Aguiluchoskolonnen, slogs i Ascasodivisionens led och i 25:e divisionen: han var involverad i sammandrabbningar med kommunisterna och tvingades desertera i Teruel och fly till Barcelona där han hjälpte till att befria några anarkistiska fångar; han arresterades i samband med stalinisten Ariños död, fängslades i Barcelona och senare i Vich varifrån han sköt sig fri från carabiñeros; han anslöt sig till 26:e divisionen och tjänstgjorde i den fram till inbördeskrigets slut. I februari korsade han gränsen till Frankrike och hamnade i Vernetlägret; i december sändes han till krutfabriken i Angoulême och, efter att Tyskland ockuperat Frankrike, till ett gasverk. Han var aktiv i de antinazistiska gerillagrupperna och bodde 1943 i Perpignanområdet (och kan ha besökt Barcelona), studerade gränsen och arbetade på landsbygden. Efter CNT:s kongress 1945 var Sabaté en av de som mest beredevilligt besvarade CNT:s rop på att kampen mot Franco skulle trappas upp: 1945 genomförde han rån tillsammans med Parés, transporterade vapen och befriade fångar i Katalonien, samtidigt som han organiserade ett omfattande supportnätverk. 1948 dömdes han i Frankrike (in absentia) till ett treårigt fängelsestraff för vapensmuggling; 1949 tog han kontakt med gruppen Los Maños i Barcelona och tillsammans förberedde de ett (misslyckat) mordförsök på Quintela. Tillsammans med Facerías grupp satte han igång en intensiv kampanj under förberedelserna till Francos besök i Barcelona. I juni 1949 arresterades han i Frankrike och satt nästan ett år i fängelse (i Montpellier) och under tiden rev Francos polis upp det nätverk han skapat i Katalonien. I början av 1955 startade han Grupos Anarcosindicalistas (som exil-CNT tog avstånd ifrån) och kämpade i Barcelona med vapen och propagandamaterial; åren 1956-57 krossades dessa grupper (med 42 arresterade i Katalonien) och Sabaté hamnade i fängelse i Montpellier (i åtta månader). Han återvände till Spanien 1959 med Miracle, Conesa, Madrigal och Ruiz, men de hamnade i ett bakhåll på gränsen och den sårade Sabaté undkom, men sköts ner i San Celoni den 5 januari 1960.

Sabaté var utan tvekan den mest berömda av de antifrankistiska stadsgerillakrigarna. I allmänhet agerade han i överensstämmelse med CNT:s regler, utom 1956-57 då han utsattes för hård kritik. Han var i strikt bemärkelse en handlingens man och han fortsatte kampen fastän han visste att allt var hopplöst.

Översatt från ”Extracts from a Historical Encyclopaedia of Spanish Anarchism”, christiebooks.com

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: