PM om Carlo Tresca

PM om Carlo Tresca
Daterat 30 januari 1946
av FBI

CARLO TRESCA

Det må erinras att Carlo Tresca som i många år var en välkänd figur i New Yorks italienska koloni dödades kl. 21:45 den 11 januari 1943 då han lämnade redaktionslokalerna för sin tidning ”Il Martello” på 96 Fifth Avenue, New York City, i sällskap med en vän, Guiseppe Callabi. På grund av den framskjutna roll han spelade i den amerikanska arbetarrörelsen under det första kvartsseklet och hans färgstarka roll i italiensk-amerikansk politik, väckte han död intensivt intresse. Eftersom han i decennier haft samma förmåga att skaffa sig vänner som fiender i alla samhällets skikt fanns det stora skaror möjliga misstänkta. Tresca, aldrig neutral utan alltid våldsamt och helhjärtat kämpande för en sak eller annan, har sagts ”skjuta på måfå på vemhelst han känner för”. Trescas energiska journalistiska slag förda främst mot kommunist- och fascistsympatisörer öppnade för omfattande spekulation där det söktes skälen samt individen som direkt eller indirekt orsakade hans död. För att bättre förstå omfattningen av Trescas aktiviteter framläggs här nedan hans tidiga aktiviteter och biografiska data.

Bakgrundsinformation

Carlo Tresca föddes i samhället Sulmona, provinsen Abruzzi, Italien, år 1879. Det har rapporterats att före hans avresa från det landet var han redaktör för ”Il Germe”, en revolutionär socialistisk tidning som publicerades i hans hemby, Sulmona, Italien. Enligt rapport tjänstgjorde Tresca i denna egenskap från 1900 till 1904, en period under vilken han fängslades många gånger.

1904 valdes föremålet till sekreterare för Brandmännens och Järnvägsarbetarnas Syndikat, den största fackföreningen som då fanns i Italien.

Innan han kom till Förenta Staterna dömdes Tresca till ett fängelsestraff på två år för att ha bedrivit politisk agitation i Italien. Istället för att avtjäna sitt fängelsestraff flydde han från Italien och for till Schweiz.

Tidiga år i Förenta Staterna (1904-1925)

Tresca rapporteras ha anlänt till det här landet i augusti 1904, ombord på SS Tourraine. Redan från början ansågs föremålet vara anarkist.

I textilstrejken i Lawrence, Massachusetts 1912 var han aktiv som IWW-organisatör och spelade en framträdande roll i den oordning som utbröt i den staden.

I januari 1913 var Tresca, tillsammans med Elisabeth Gurley Flynn, en aktiv ledare i New York Citys hotellarbetarstrejk. Denna strejk åtföljdes av en betydande mängd upplopp och oordning. Efter strejkens slut assisterade föremålet i organiserandet av frisörerna i New York City i en liknande strejk.

1913 var han en av ledarna för en strejk som inträffade i silkesspinnerierna i Paterson, New Jersey. Tresca anklagades som ansvarig för den oordning som resulterade därav, i och med att strejken tillskrevs främst hans tal och personliga aktivitet. En av de strejkande i Paterson dödades och Tresca bads tala vid graven. Flera av New Yorktidningarna av den 23 april 1913 har citerat honom vid det här tillfället säga: ”Fellow Workers, glöm inte bort principen hos de arbetare som kom från Italien. För blod måste ni ta blod.” Föremålet åtalades i New Jersey för sitt deltagande i Patersonstrejken. Han anklagades för att ha fällt uppviglande yttranden och för att ha orsakat ett upplopp. Han frikändes från den första åtalspunkten den 1 juli 1914, men befanns skyldig till det andra brottet och dömdes senare i den lägre instansen till sextio dagars fängelse. Vid överklagan upphävdes dock domen.

1914 var Tresca aktiv i New York City där han var förbunden med Alexander Berkman och andra radikaler. Utnyttjande arbetslöshetssituationen iscensattes demonstrationer genom New York City av föremålet och hans kamrater. Dessa demonstrationer kulminerade vanligen i bildandet av processioner och vid ett tillfälle i april 1914, efter att en demonstration hade hållits på Union Square, deklarerade Tresca för tidningsreportrar att New York Citys polis var rädda för att lägga sig i hans aktioner.

Tresca var också en bundsförvant till Caron, Hanson och Berg, tre anarkister som sprängdes i bitar när de tillverkade en bomb i ett hus på Lexington Avenue, New York City. Efter dessa tre mäns död var Tresca en av talarna på ett möte hållet till deras ära. Han intervjuades vid det tillfället av en tidningsreporter som citerade föremålet säga: ”Jag finner inget fel hos honom [Caron]. Jag tror på våld. Jag tror att han var berättigad till det han avsåg att göra. Ingenting kan få mig att tro något annat om vad Caron gjorde.” Vid det här tillfället ledde Tresca reportern till att bomben som de tre männen tillverkade var avsedd för mr John D. Rockefeller.

1914 lämnade Tresca in en skilsmässostämning, hävdande att hans hustru inte var en lämplig person att ha vårdnaden om deras barn. Mrs Tresca gjorde en motstämning om skilsmässa och namngav som förbindelse Elisabeth Gurley Flynn, men mrs Tresca nekades skilsmässa. Det har rapporterats många gånger att Elisabeth Gurley Flynn, en hög kommunistfunktionär på riksplanet och i staten New York, var Trescas älskarinna.

1915 var Tresca aktiv i försvaret av Carbone och Arbano, som dömdes för att ha placerat en bomb i St. Patrickskatedralen i New York City. När han intervjuades av en reporter på New Yorks ”World” om de svarandes sannolika skuld, påstås Tresca ha sagt: ”Ifall dessa svaranden är skyldiga, vill jag se dem dömda. Jag tror på våld, men bara på våld då det främjar arbetarrörelsens sak.” Det föreliggande citatet finns i numret av den 3 april 1915 av New Yorks ”World”. Under rättegången mot Carbone och Arbano vittnade en inspektör från New Yorks polisdepartement om att när Carbone förhördes efter sitt gripande meddelade han inspektören att ”han hade fått idén att plantera bomber när han deltog på anarkistmöten och hörde figurer som Tresca tala.”

Tresca var nära förbunden med och en vän till Luigi Galleani, ledaren för den då välkända Galleani-anarkistgruppen i New Englanddistriktet.

1916, medan Tresca var aktiv i järngruvearbetarstrejken i Monnesota blev en av de strejkande skjuten till döds. På hans begravning påstås Tresca ha förrättat följande ed till de närvarande personerna: ”Fellow Workers, jag vill att ni svär följande ed: ’Jag svär högtidligt att ifall några av Olivers revolvermän skjuter eller sårar några gruvarbetare, ska vi utkräva tand för tand, öga för öga, liv för liv.”

I ett tal hållet av Tresca den 30 november 1913 under en järngruvestrejk i Minnesota, rapporteras han ha sagt till de strejkande att de bara hade börjat sin strid och att de inte skulle kunna kalla sig för segrare förrän de hade placerat den röda fanan över gruvegendomen. Han påstås ha sagt ”inte trasan med stjärnor och ränder, utan vår befrielses fana.” Han uppges ha avslutat sitt tal med att säga att när de vunnit denna strejk och återvänt till arbetet, borde gruvarbetarna spara sina pengar och instruera sina barn att spara sina pengar för att köpa patroner för att ta gruvegendomen ifrån ”skurkarna och de smutsiga bossarna” och ge tillbaka egendomen till mänskligheten, vilken den tillhör.

I juli 1916 åtalades Tresca i Minnesota i anslutning till mordet på vice-sheriffen J. S. Myron, som dödades under järngruvestrejken 1913. I december 1916 frikändes han från alla åtalspunkter.

I många år hade Tresca varit redaktör för olika radikala italienska publikationer. Före 1924 och fram till mordet på honom den 11 januari 1943 var han redaktör och utgivare av ”Il Martello” (Hammaren) i New York City.

Förutom utgivningen av ”Il Martello” har Tresca också engagerat sig i spridandet av ett betydande antal böcker och pamfletter som sysslat med ämnet ”Anarki”.

Föremålet uppges ha varit extremt aktiv som arbetare för Sacco-Vanzettis Försvarskommitté.

I numret av ”Il Martello” daterat den 26 april 1919 finns det en ledarartikel som refererar till deporterandet av ett antal ryssar. Från den ledaren citeras följande: ”Vi förbannar er bourgeoisierepublik. Ni kan fängsla oss, ni kan förblinda oss men idéer kan aldrig deporteras. De idéer vi har sått med fulla händer kommer att gro – kommer att bära frukt. Det kommer att bli de idéerna som upplyser slavarna på vilkas breda, krökta axlar era pretorianer nu vilar. Idéer fängslas inte; deporteras inte; de blir kvar. Vi förbannar er, O, lögnaktiga Republik. Vi fördömer er inför världen.”

I 1 Majnumret av samma tidning fanns följande: ”För att bistå den (Kommunismen) är det enligt oss nödvändigt och tillräckligt att alla är fria och att alla besitter produktionsmedlen; att ingen påtvingar sin egen vilja på någon annan och att ingen ska tvinga någon annan att arbeta för honom. Och det är för förverkligandet av dessa förhållanden som vi tror på det nödvändiga i den våldsamma revolutionen. När väl det materiella hindret (Regeringen) är störtat, kommer allt våld att vara meningslöst, skadligt och kriminellt.”

I ”Il Martello” den 17 september 1921 fanns det en artikel med rubriken ”Varg i Fårakläder” som med sina egna ord och med citat från den italienska anarkisttidningen ”Umanita Nouva” [sic] sades vara en uppmaning att mörda den fascistiske fullmäktige Bottai, som då var i Förenta Staterna.

Den 14 maj 1922 rapporteras föremålet ha talat på en sammankomst med italienska radikaler i Swatara, Pennsylvania, och i sitt tal påstås han ha sagt att alla regeringar är korrupta och att folket som helhet skulle klara sig bättre utan någon regering alls. Vid det här läget i hans tal frågade en av de närvarande personerna Tresca ifall han var socialist, och som svar sade Tresca att han inte var socialist utan anarkist.

På sommaren 1923 häktades Tresca och anklagades för att ha skickat och levererat saker förbjudna att skicka genom Förenta Staternas post. Vid anklagelseanförandet mot honom deltog kongressledamot Firello LaGuardia som hans advokat. Den obscena fråga som utgjorde grund för hans gripande sades vara av extremt opassande och vidrig natur som tryckts i numret den 5 maj 1923 av ”Il Martello”. Den 8 december 1923 dömdes han till ett år och en dag och överklagningsdomsagan bekräftade bevisligen distriktsdomstolens beslut, för Tresca spärrades in i Atlantafängelset den 7 januari 1925. Dock släpptes han från institutionen efter omvandling av straffet den 6 maj 1925. Under rättegången medgav eller sa Tresca att hans hustru var Elisabeth Gurley Flynn och han medgav att han hade levt med henne under en period av tolv år, och var separerad från sin första hustru.

Mer nyliga aktiviteter (1925-1943)

Från 1925 till tidpunkten för hans död rapporteras föremålet ha fortsatt sina aktiviteter som agitator, anarkist, författare och redaktör. Under hela denna period redigerade han ”Il Martello”, en anarkistisk tidning med lokaler på 2 West 15th Street, New York, New York.

Under loppet av sin levnad rapporteras Tresca ha arresterats vid 36 tillfällen på anklagelser som sammansvärjning, anstiftan till upplopp, olaglig sammankomst, hädelse, förtal, ärekränkning, fridsstörande, mord och kriminell obscenitet.

Från tillgänglig information tycks det inte som om föremålet lämnade in en avsiktsdeklaration om att bli medborgare i Förenta Staterna. 1926 rapporterades den italienska regeringen ha satt igång förhandlingar i Rom för att beröva Tresca hans italienska medborgarskap. Orsaken till denna påstådda aktion från den italienska regeringens sida tillskrevs föremålets anti-Mussolini och antifascistiska aktiviteter i Förenta Staterna.

Information har mottagits om att den 13 maj 1927 gjorde Tresca ”tillslag” mot Alliance Fascisti Il Duces lokaler i Bronx och han krävde, under revolverhot, att 150 ansökningar om medlemskap arkiverade i kassaskåpet lämnades över till honom. Därefter arresterades han anklagad för grov misshandel. Åtalet lades ner av juryn den 15 mars 1928. Samma år, 1927, var han enligt numret den 3 november 1927 ledare för Nordamerikas Antifascistiska Allians.

Enligt ett telegram i ”World” den 27 december 1928 blockerade postverket flera nummer av hans tidning från postgången. Grunden för denna aktion från postverkets sida har inte blivit fastställd. Den 28 juni 1933 rapporterade ett telegram i ”World” att Tresca arresterats den dagen i Philadelphia till följd av ett möte där det blivit en sammandrabbning mellan fascisterna och kommunisterna i östra Pennsylvania. Tresca släpptes av den lokala polisen samma dag.

Föremålet rapporterades vara medlem i den Amerikanska Kommittén för Leo Trotskijs försvar 1937 och 1938.

Tresca rapporteras vara definitivt antifascist, lever som han säger ”för den dag då Mussolini jagas bort från Italien och jag kan återvända för att dö i frid.”

De sista åren rapporteras han ha dragit ner på sitt aktiva deltagande i arbetarbråk och ägnat majoriteten av sin tid åt ett korståg mot fascismen.

Vid tiden då han dräptes rapporteras föremålet arbeta med Departementet för Krigsinformation för att bilda en italiensk-amerikansk Segerkommitté, som enligt uppgift skulle ha omfattat alla antifascistiska och antinazistiska grupper, inklusive kommunisterna. Tresca har tidigare varit en ledare i den rörelse som blockerat kommunisterna från medlemskap i Mazzinisällskapet och i enlighet med hans idéer rapporterades han vara motståndare till inkluderandet av kommunisterna i italiensk-amerikanska Segerkommittén. Tresca visade utåt sitt motstånd till accepterandet i kommittén av personer som han betraktade som profascister, och namngav specifikt Generoso Pope, redaktör för ”Il Progresso Italo-Americano”, som han stämplade som en tidigare apologet för fascism och diktatur.

Mordet på Carlo Tresca

Trescas död fick en enorm mängd publicitet i de olika New Yorkpublikationerna. Spekulationer och anklagelser dök upp i många publikationer, Trescas vänner påstod att kommunisterna var ansvariga för mordet, medan kommunisterna kontrade med anklagelsen att en agent för den italienska hemliga polisen hade begått brottet.

Januarinumret 1945 av ”Il Martello” innehöll en sammanställning av anklagelserna, motanklagelserna och skvaller som i korthet sammanfattas som följer:

I december 1942 överlämnade en okänd person en låda importerad Chianti till Tresca och uppträdde därpå så misstänkt att Tresca sägs ha blivit riktigt upprörd. Vid omkring den tiden sägs han ha anförtrott sina vänner och närstående att han hade hotats till livet. Den 30 december 1942, på ett möte för New Yorkavdelningen av Mazzinisällskapet, attackerade Tresca bittert fascismen och krävde att fascistiska element skulle elimineras ur sällskapet. Den 8 januari 1943 sände Tresca fyra brev till medlemmar i Mazzinisällskapets nya kommitté. Det sades vidare att den 11 januari 1943 inbjöd Tresca några viktiga personer att närvara på mötet. Dessa individer är okända. (De ovan nämnda breven kommer att diskuteras nedan.)

”Il Martello” påpekar att Ezio Taddio efter att först ha anklagat stalinisterna ändrade sin historia och sedan anklagade individer i den undre världen med kopplingar till fascisterna och till Generoso Pope. Vidare hade bråk uppstått mellan de två klädesfacken under vilket Tresca påstås ha visat sin villighet att medverka till fred. I Taddis pamflett ”The Tresca Case” beskrev han förbindelserna mellan ledarna Buonanno, Garofalo och Carmine Galante och Pope och han påpekade bland annat att Garofalos flickvän var miss Dolores Faconti, justitiekanslerns biträde (sic). Taddi beskrev banketten på Manhattanklubben den 8 september 1942 och sa att bland de närvarande fanns Corsi, Pope, Garofalo, Dolores Facenti, ”politiker, den undre världen, fascister…”

”Il Martello” citerade ett januarinummer av ”New York Post” som hävdade att Tresca hade motsatt sig bildandet av en italiensk nationalkommitté, ”Segerråd som just hade anslutits av stalinister och fascister”, inklusive fascist-demokraterna. ”Post” hävdade att ”Detta Segerråd skulle grundas den 14 januari 1943, tre dagar efter brottet. Faktum kvarstår att Carlo var motståndare till insläppande av stalinister och fascister och särskilt Antoninis ”käre” vän, Pope.” ”Il Martello”, liksom olika New Yorkpublikationer, framhöll som misstänkta Garofalo, Carmine Galante, Frank Nuccio, Jesus Sorrmento Vidali, även känd som Carlos Contreras, samt Guiseppe Nudi. Förutom dessa individer rörde också en del spekulation en Frank Citrano, alias Chick Wilson.

Carmine Galante

Carmine Galante, med alias Carmine Galante, alias Bruno Russo, alias Charles Russo, alias Charles Bruno, föddes 1908. Vid tillfället då han togs in för förhör av New Yorks polisdepartement var han anställd som hjälpreda på en lastbil tillhörande Knickerbocker Trucker Company, 520 Broadway, New York City. Tillgänglig information visar att tydligen dök Galante, f d fängelsekund och föremål för många arresteringar, upp på kontoret för villkorlig utskrivning, 80 Centre Street, New York City, en och en halv timme före mordet på Tresca för att lämna sin veckorapport, i och med att han stod under villkorlig övervakning fram till 1945, efter att nyligen ha suttit på tolv och ett halvt år för väpnat rån. Två utredare från övervakningsbyrån rapporteras av New Yorks ”Daily Mirror” den 14 januari 1943 ha satt Galante under bevakning omedelbart efter att han lämnat deras kontor. Galante sägs ha rusat iväg till en bil som stod parkerad i närheten med motorn igång och med en annan man bakom ratten. Tjänstemän från övervakningsbyrån uppges ha tagit registreringsnumret som sades ha varit samma på bilen i vilken mördaren och hans medbrottsling flydde. Trots intensiva förhör av New Yorks polisdepartement förnekade Galante all inblandning i brottet.

Jesus Sorrmento Vidali

Vidali, mer känd som Carlos Contreras, har också varit känd under följande alias: Enea Sorrmenti, Carlos Sorrento, Carlo Contreras och Jesus Sorrmento Vidal.

Av tillgänglig data framgår det att Contreras år 1923, ett år efter att Mussolini gripit kontrollen över Italien, flydde från sitt eget land och kom till Förenta Staterna för han anslöt sig till kommunistiska element. Vidett senare datum sägs han ha farit till Mexiko varifrån han deporterades. Därpå dök han upp i Spanien där han kämpade som kommendant i Femte Regementet i den spanska lojalistiska armén under det spanska inbördeskriget. Tresca gjorde en gång anklagelsen att när Contreras var i Spanien mördade han en man i Barcelona.

New Yorks ”Journal-American” den 15 januari 1943 rapporterade att ”när Franco besegrade lojalisterna, lyckades Contreras ta sig tillbaka till Mexiko och kort därefter anklagade Tresca honom för ett mord i det landet.” Tresca anklagade vidare Contreras för att ha dödat en ung kvinna som hade lyckats få reda på en hel del om Contreras aktiviteter.

Det har rapporterats att Contreras, en italienare, har uppträtt som en spansk flykting i Mexiko där han sägs vara för ögonblicket. Det har också hävdats att han var en ledande figur i genomförandet av utrensningen av Labordo och Campa från kommunistpartiet i Mexiko. Det har sagts att han har nära förbindelser med Vincente Lombardo Toledano, mexikansk arbetarledare, och han har nämnts som en Kominternfunktionär och en av de mest inflytelserika kontaktmännen mellan ”Fria Tyskland” och den mexikanska kommuniströrelsen. Vid flera tillfällen har han påståtts vara en opererande OGPU-agent i Mexico City.

Omedelbart efter mordet på Tresca gick ett rykte i New York om att Contreras hade varit i New York vid den tiden och många var av den uppfattningen att Contreras hade antingen dödat eller orsakat Trescas död. Information som senare framkommit visade att på kvällen då Tresca dödades deltog Contreras på en middag i Mexico City. Dessutom kan det sägas att inga uppgifter om hans inresa i Förenta Staterna gick att finna vid gränsposteringarna vid den amerikansk-mexikanska gränsen.

Guiseppe Nudi

Omedelbart efter mordet på Tresca sände en individ senare identifierad som Guiseppe Nudi ett meddelande till Contreras i Mexico City i vilket han indikerade att han, Nudi, möjligen kunde ha koppling till mordet på något sätt.

Den 1 september 1943 överföll och knivhögg Nudi Ettore Manfredi, en italiensk antifascistisk radiokommentator och nära vän till Carlo Tresca. Även om Nudi var rabiat anti-Tresca och må ha haft ett motiv till att utföra brottet, visar information till hands att på kvällen då Tresca dödades var Nudi i själva verket intagen på New Yorks statliga sjukhus, Central Islip, Long Island, New York. Den 21 september 1943 intogs han på Matteawans statliga sjukhus för de kriminellt sinnessjuka i Beacon, New York. Det ska noteras att Nudi tydligen är hemmastadd med aktiviteterna hos de italienska kriminella elementen på och omkring Mulberry Street, New York City.

Frank Citrano, alias Chick Wilson

Den 11 februari 1942 hävdade ett anonymt brev att Citrano som bodde på 250 Mott Street, New York City, och som hade en affärslokal på 44 Prince Street, New York City, tillhörde en maffia i den undre världen. Detta brev sade att ”han är en spritsmugglare och crime incorporated.” Den anonyme brevskrivaren påpekade vidare att han och hans maffia höll möten på 250 Mott Street; hade ett lager skjutvapen i källaren i sitt hus; hade förbindelser med United Citizens Club, Inc.; och hade mäktigt politiskt inflytande hos New Yorkledare och domare.

Vid ett tillfälle sades det att Citrano gjorde insamlingar för Carmino Galante.

Frank Garofalo

Information finns till hands som visar att Frank Garofalo är överhuvud för ett stort brottssyndikat känt som Castallammaregänget, i vilket Frank Garofalo är medlem. Garofalo rapporteras vara en storskalig utpressare i New York City och har enligt uppgift kontroll över den italienska delen av New Yorks undre värld. Nuccio, som har arresterats vid många tillfällen, framför allt för spritdestillering och försäljning av illegal alkohol, sägs vara en nära vän till Carmine Galante som rapporteras vara en revolverman och också nära förbunden med Garofalo.

Information till hands visar att Garofalo en gång var nära förbunden med Charles (Lucky) Luciano. Om han inte rapporteras vara farlig, i politisk bemärkelse, anses han vara kriminellt farlig. Det är känt att på en middag hållen i Manhattan Club Hall i New York City den 10 september 1942 av Krigssparobligationernas Kommitté för Amerikaner av Italiens Börd, sägs Tresca när han såg Garofalo närvara ha sagt ”Till och med den där revolvermannen är här”. Tresca reste sig omedelbart och lämnade rummet.

Garofalo hotade enligt uppgift Tresca till livet år 1931. Garofalo sägs ha haft flera motiv till att döda Tresca, det främsta det faktum att Tresca hade kritiserat Garofalos flickvän, miss Dolores Facenti, biträde åt Förenta Staternas justitiekansler i New Yorks södra distrikt, för att vara kamrat med ”den där revolvermannen”.

Mazzinisällskapets möte

En informatör har meddelat att på torsdagen före mordet på Tresca besökte han kontoret för Amalgamated Clothing Workers Union och talade med August Bellanca [överstruket av FBI] Det ska noteras att August Bellanca är ledaren för den italienska avdelningen av Amalgamated Clothing Union och hans hustru, Dorothy Bellanca, är syster till Sydney Hillman i Politiska Aktionskommittén. Tresca sägs ha sagt till Bellanca [överstruket av FBI] att han skulle hålla ett möte på sitt kontor den 11 januari i syfte att samla större energi åt Mazzinisällskapets aktivitet för stödjandet av krigsansträngningarna. Samtidigt uttryckte sig Tresca som orubblig motståndare till att Generoso Pope skulle ges tillträde till Mazzinisällskapets aktiviteter som Luigi Antonini hade önskat. En inbjudan till Mazzinisällskapets möte sändes till Sala, vilken han hävdar inte nådde honom förrän den 12 januari 1943. Andra individer till vilka dessa inbjudningar sändes var Guiseppe Callabi, som var med Tresca när han dog, Vanni Mentana, en assistent till Luigi Antonini, och ytterligare en individ som var anställd av ”Daily News” i New York City. När han talade med Bellanca [överstruket av FBI] sägs Tresca ha berättat att han haft en konstig dröm om att någon hade dött och att han kände sig rätt deprimerad.

En annan källa visade att kort innan mordet hade Tresca haft ett samtal med någon på Amalgamated Clothing Workers Union och när han gav sig av var han rätt blek och när han återkom till sitt kontor anmärkte han att han var ”slut”. Då informationen ovan togs emot framhölls det vidare att Bellanca, Antonini och Pope använde samma gängs tjänster i muskelsyfte. Dock trodde inte denne informatör att någon av dessa individer skulle ha varit intresserade av att orsaka Trescas död. Det sades att Tresca brukade skryta om att han stod på vänskaplig fot med ett antal av ”muskelmännen” och av den anledningen inte hade något att frukta. Just före Trescas död sades det gå ett rykte om att Tresca hade sökts upp av en Giovanni Manclaviati, en Brooklyngangster vänligt sinnad till Tresca, som varnade honom om att saker inte stod rätt till och att han gjorde bäst i att se upp. Manclaviati sägs vara en vän till Bruno Bellis, en organisatör för Amalgamated Clothing Workers Union som bor i Asbury Park, New Jersey. [Helt stycke överstruket av FBI]

Diverse

Den 19 januari 1943 mottogs ett anonymt meddelande som går som följer:

”Mina herrar: van vänlig och kolla omedelbart om ovanliga aktiviteter: Edmond Maina: Försäkringsaffärer. Kontor 230 Atlantic St. Stamford, Connecticut. Har en del medel att kommunicera med utländska agenter i utlandet. Har någon sorts förbindelser med grupp eller parti involverad i frågan ’Carlo Tresca’ i New York City. Tror att mera följer. Förespråkar icke-läsande av ’Pope’-tidningar. Gör fortfarande en poäng av att lyssna på utländska nattliga sändningar med kortvåg. Är mycket intresserad av hamnen i Stamford. Har karta över densamma och anläggningar, även varven. Har examen från någon utländsk navigationsskola i Italien. Har förbindelser med någon grupp subversiva arbetare i Port Chester, New York och Stamford. Både hans hem och kontor borde bli grundligt kollade.”

På sommaren 1945 mottogs information om att Carlo Tresca anklagat Louis R. Harkavy och Shachno Epstein, alias Joseph Berson, för att ha varit inblandade i försvinnandet av Juliet Stuart Poyntz, framstående kommunist, den 5 juni 1937. Både Harkavy och Epstein ansågs vara OGPU-agenter. Harkavy är en tidigare apotekare som vanligen omnämns som ”doktorn”. Han var make till Minna R. Harkavy, skulptris och rapporterad kommunist. Han föddes 10 april 1882 i Mirr, Ryssland, och bodde på Hotell Ansonia, 2109 Broadway, New York City, i juni 1944. Han fick medborgarskap av Förenta Staterna distriktsdomstol, New Yorks östra distrikt i Brooklyn, New York, den 26 juli 1945. Han är möjligen identisk med en Louis Harkavy som en gång hade kopplingar till ”Morning Freiheit”. Han registrerades hos den lokala byrån nr. 24, 200 West 71 Street, New York City, 1942. Hans signalement var:

Åldfer: 60

Längd: 5 fot 8½

Vikt: 55 kg

Ögon: Nötbruna

Hår: Grått

Hudfärg: Ljus

Yrke: Pensionerad

Epstein, enligt rapport närstående Juliet Stuart Poyntz, rapporterades ha återvänt till Ryssland efter 1937 där han var inblandad i någon sorts svårigheter. Under utredningen om försvinnandet av Juliet Stuart Poyntz rapporterade New Yorks tidningar att Carlo Tresca försett Förenta Staternas justitiekansler med namnet på en misstänkt. Det tros att namnet som lämnats kan ha varit antingen Harkavy eller Epstein.

Översatt från FBI:s hemsida

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: