Miguel Rubio

Miguel Rubio
av Miguel Iñiguez

Internationalist från Sevilla, skomakare, filosof och bokstavligen oraklet för Sevillas revolutionära ungdom. Var en pionjär för försvaret av anarkistisk kommunism mot kollektivism i Spanien och talade för det på Sevillakongressen 1882 där han drabbade samman med Llunas och Francisco Tomás, vilka han anklagade för att vara blinda för böndernas behov; på den kongressen – han var delegat för Montejaque – manade han till handlingspropaganda mot exploatering, såväl som för rätten till vedergällning. När detta röstades ner samlades han och en grupp anhängare (Gogo, Pedrote..) i Sevilla (januari 1883) och i Cádiz (1884); vid tiden för det andra mötet var han inte längre medlem i Internationalen (han blev utesluten i februari 1883). Hans förbindelse med Internationalen går tillbaka mycket tidigt; Lorenzo var en vän till honom, tog kontakt med honom i Sevilla 1872, och fast han blev utesluten fortsatte Rubio med sin verksamhet under hela 1880-talet och fick sålunda se sin politik – senare förespråkad av Deza och Hugas – triumfera. 1890 dök han upp igen i Sevilla (som talare på ett arbetarmöte) och på ett annat möte 1891 i Córdoba tillsammans med Mella och skrev för Tribuna Libre (1891 och 1893). Den sista rapporten från honom är från fängelset i Sevilla, varifrån han år 1901 sänder sina hälsningar till de strejkande i Barcelona.

Översatt från ”Extracts from a Historical Encyclopaedia of Spanish Anarchism”, christiebooks.com

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: