Fernando Tárrida del Mármol

Fernando Tárrida del Mármol
av Miguel Iñiguez

Havanna 1961 – London 1915.

Son till katalanska immigranter från Sitges, en ingenjör till yrket och lärare i matematik. Hans prestige i frihetliga kretsar har samband med Montjuichprocesserna och teorin om anarkism rätt och slätt (sin adjetivos), för vilken han var huvudrepresentanten och som godtogs av Nettlau, Mella, V. Clairac; dock var han redan innan repressionen i Katalonien en välkänd figur, som redaktör för Acracia, som den spanske representanten på Pariskonferensen 1889, hans deltagande på Barcelonakongressen om sekulariserad utbildning 1888, som delegat på Pactokongressen i Madrid 1891, där han korsade klingor med socialisterna, etc. Han flydde Spanien i slutet av Montjuichprocesserna och förde en rabiat kampanj mot regeringsterrorn, särskilt från Paris och från London (därefter hans hem), som fick stor respons. Han deltog också på fackföreningskongressen i London (med Negre) och fungerade som talesperson för Beneventogruppen. Han var krapotkinist och nära vän med Lorenzo (den senare tillägnade sin bok El Proletariado Militante till honom) och en man med intelligens, en enkel man, med särskilt intresse för vetenskapliga ämnen och hans ambition var att jämka ihop sociala frågor med en rationell, vetenskaplig grund (se serien han skrev för Acracia och avdelningen för vetenskapliga nyheter i La Revista Blanca). Han intresserade sig också för kritik av auktoriteterna, för antipolitik och pedagogik. Han lade fram sin teori om anarkism rätt och slätt (sin adjetivos) på det 2:a Socialistiska Forumet 1889, i flera artiklar i Le Revolté och i några pamfletter: han tog den linjen att det fanns en förklaring till anarkismens nedgång på vissa ställen och dess blomstrande i Spanien, nämligen att i Spanien hade interna gräl och personkult avstyrts och att den hade slagit rot i arbetarrörelsen. Det var Tárridas ambition därför att undvika det hårda och fördärvliga grälet mellan kollektivister och kommunister (ändå stövlade han in i grälet mellan anhängare till ententen och till tyskarna i 1:a världskriget och tog sida med de förra). Han skrev för många publikationer: Acracia, La Revue Blanche, L’Intansigent, Daily Chronicle, La Révolte, El Corsario, Ciencia Social, El Productor, La Huelga General, El Porvenir del Obrero, La Protesta, Tierra y Libertad, etc. Författare till: Anselmo Lorenzo. Estudio crítico-biográfico (Barcelona, odaterad), Les inquisiteurs d’Espagne (Paris 1897), Anarquía, ateísmo y colectivismo (Reus 1885), Problemas transcendantales (Paris 1908), Programa socialista libertario y la Constitución del mundo (Paris 1908).

Översatt från ”Extracts from a Historical Encyclopaedia of Spanish Anarchism”, christiebooks.com

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: