Snutar, legosoldater och skändligheter

Översatt från Guerra Sociale

Värdighet är inte till salu. Det här är något som snutarna av varenda order och grad aldrig kommer att förstå. Som legosoldater till yrket, vana att huka sig vid minsta nick från den överordnade, tror de att lydnad alltid är en dygd. Som trogna under århundraden, från monarkin till republiken, från fascism till demokrati, tror de att pengar alltid är starkare än idéer, att utpressning alltid är starkare än frihet. Som kollaboratörer med varenda tyranni och herravälde tror de att världen endast är befolkad av kollaboratörer. Det räcker att använda knölpåken.

Så för några dagar sedan kallades vår kamrat på en förevändning till polischefens kontor av vice-chefen Giansante Tognarelli. Väntade på honom gjorde en osannolik dr Franchi från inrikesministeriet, just anländ från Rom. I vilket syfte? Enkelt: att driva vår kamrat, genom föraktlig utpressning, till att samarbeta; kort sagt, till att göra något avskyvärt. Halva fraser, antydningar, förtäckta hotelser, klockren maffiastil. Sedan det oanständiga förslaget: att lämna information om kamrater och förhållanden i rörelsen i utbyte mot tjänster. Självfallet sa vår kamrat åt dem att ta sig i arslet, ynkryggarna.

Det här är ingen isolerad incident. Dessa ”förslag” ges allt oftare i hela Italien, särskilt till den som anses utpressningsbar (de med villkorliga eller oväntade domar, de med ekonomiska svårigheter, osv). Ställda inför spridningen av individuell och social revolt i praktiken, vet inte snutarna vilken fisk de ska fånga. Deras sofistikerade teknologiska kontrollmetoder räcker inte. De vill att vi ska vara informatörer, kollaboratörer, avskyvärda människor. Och är inte den avskyvärda människan (den ”botfärdige”, som både religiöst och juridiskt språk säger) nu statens bärande stöttepelare? Det juridiska systemet rör sig alltmer i riktning till att erbjuda belöningar. ”Om du samarbetar med oss så sänker vi ditt straff; annars får du ruttna i fängelse.” Ett system önskat av högern och vänstern, i namn av ”antimaffia” och ”antiterrorism”. Det räcker att betrakta fängelsereformen från ’75, lagen om upplösande, logiken med tjänster baserade på uppförande, om kollaboratörers ökade institutionaliserande med rättsväsendet. Den ekonomiska byteslagen har erövrat nytt territorium. Om man säljer andra kan man undkomma eller förkorta sitt eget fängelsestraff. Att uppfattningen om belöning är just den motsatta till den om rätt, upprör självfallet inte den som blott alltför väl vet att de mäktigaste upprättar Rätten för deras eget bruk och förtäring. Genom krig när så är nödvändigt. Utan den ”botfärdige” figuren skulle ett enormt antal rättegångar inte ens kunna hållas; rättsväsendet skulle kollapsa. Från vår sida finns inga illusioner. Det finns inget förtryck utan kollaboration. Det finns ingen kollaboration utan förtryck.

Men den här gången knackade de på fel dörr.

De som sår vrede skördar revolt.

Roveretanska anarkister.
1/3/03

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: