Anarkism i England (1953)

C. J. Björklund:
Anarkism i England
BRAND Nr 6 1953

I en dikt om London har jag fattat staden som en kluven värld. Är det inte fallet också med alla andra städer, hela världen. Den gemenskap och harmoni vi alla längtar efter finns inte. Man får bara hoppas på att kluvenheten inte är en livsprincip. Jag tror det inte. Men att tro är ju en sak, att veta en annan.

När man vandrar i London får man på olika sätt en erinrar om att England gett asyl åt många frihetskämpar. I närheten av Orsett Terasse i Paddingtondistriktet, där jag bodde en tid tillsammans med tecknare och målaren John Olday, finns ett hus, som jag varje dag studerade. Där bodde nämligen på sin tid de landsflyktiga ryssarna, Mikael Bakunin, Alexander Herzen och deras kamrater. De förfogade över hela huset, vilket nu skulle passa utmärkt till ett studiehem för frihetliga socialister, en frihetens oas i en bråkig storstad.

I Red Lion Street i Holborn erinras man om Krapotkin. Där är nämligen sätet för den tidning, vilken Krapotkin (jämte fru C. M. Wilson) var med om att grunda under sin vistelse i London, tidningen Freedom. I den gatan finns också en anarkistisk bokhandel fylld med intressant litteratur. Om Krapotkins Londonvistelse har jag samlat en del material, som säkert kan komma till användning senare, kompletterat med mina intryck av honom vid mötet i hans hem i Dmitrov i Ryssland revolutionsåret 1918.

Till England flydde också Mazzini efter dödsdomen i Italien. Garibaldi kom senare. I nr 10 Laystall Street grundade Mazzini en skola för italienska barn. Där finns nu en restaurant Garibaldi på nedre botten, lokalerna ovanför, före detta skollokalerna, hyrs ut till föreningar. I augusti, tisdagen den 4, 1953, talade jag där om den svenska frihetliga rörelsen vid ett möte, som arrangerades av Syndicalist Workers Federation, IAA:s sektion i England.
*
Det anarkistiska tänkesättet och sinnelaget möter man i många engelska grupper, bland de intellektuella, vetenskapsmän och tekniker, författare av skilda slag, konstnärer, de religiösa, frikyrkorna och den anglikanska kyrkan, vilken betraktas som statskyrka, ehuru det i England inte finns någon statskyrka i svensk mening. Staten betalar inga präster.

Typiskt för England är det fria forum som finns i Hyde Park, Towern Hill i London och andra platser i den staden och i många andra städer. Där framträder talare, mer eller mindre skickliga, för alla möjliga riktningar. Och där kan man konstatera att det anarkistiska tänkesättet bryter fram överallt.

Men vad menas då med anarkistiskt tänkesätt?

Jo, att det existerar en mer eller mindre stark känsla för värdet av frihet och ett behov och längtan efter en gemenskap som bygger på frivillighet. Därav följer allt det övriga: frontställningen och revoltkänslorna mot orättvisor, tyranni, våld av olika slag, sinne för justice, rättvisa, fair play, hygglighet, som Krilon uttrycker det, nödvändigheten av ett samhälle som är annorlunda än det som kapitalismen, statssocialismen och diktaturen, bjuder oss.
*
Självfallet existerar också bland den engelska fackföreningsrörelsen, i kooperationen och även i den partipolitiska organisationen tendenser och sympatier för anarkismen. Exempel är avskyn för diktatur och centralism, strävan efter självstyre. I England finns ju också en rätt stark fredsrörelse, där man i många fall när det gäller krig och militarism argumenterar på ett sätt som är anarkistiskt, utan att de som gör det kallar sig anarkister och inte heller är det i strängt dogmatisk mening. Men vilka är det egentligen, och vi behöver ju inte alls vara fientligt stämda, sorgsna eller förbannade över att det finns så många människor, som tänker och känner på ett sätt som faktiskt är anarkistiskt: de kräver frihet från våld och diktatur och propagerar för en gemenskap i full solidaritet. Det skulle vara intressant att spinna vidare på denna tråd, men jag skall övergå till att skriva något om de speciellt anarkistiska grupper som i dag finns i England.
*
Den äldsta anarkistiska gruppen kanske inte är Freedom, men den daterar sig från 1886, då månadstidningen med samma namn grundades. I dag utkommer Freedom som veckotidning. Vid tillfälle skall jag berätta om Freedom Press. Den publicistiska verksamheten har varit omfattande, vilket framgår av att enbart sedan år 1941 har tryckts 500,000 exemplar böcker och broschyrer. En halv miljon trycksaker, förutom tidningen, är imponerande. Att denna litteratur haft inflytande på tänkesättet bland många grupper i England är uppenbart.

Studerar man Freedom Press’ boklista finner man en hel del intressanta saker. Till exempel Vero Richards: Spanska revolutionens lektion, Marie Louise Berneri: Arbetare i Stalins Ryssland, Varken öst eller väst, Resa genom landet Utopia. Dessa två författare har uträttat mycket i Freedom Press. Marie Louis B. är tyvärr död, hon dog i mycket unga år, men Vero Richards fortsätter oavbrutet sitt arbete.

Internationella Arbetar-Associationens sektion i England är Syndicalist Workers Federation. Organisationen är endast några år gammal, men har skaffat sig en tidning, Direkt Aktion, och har grupper i Liverpool, Nelson, Glasgow och Manchester. Federationen har också en egen tryckpress och en expeditionslokal. Där möter man energiska kamrater som Ken och Malcie Hawkes, Peter Green och Don Pedalty, vilken senare är utgivare av en hektograferad tidning Prometheus, med ett så imponerande antal sidor som 32 i stort format.

I Londons east end, judarnas speciella distrikt, finns en gammal judisk anarkistisk grupp. Nordöst i staden har också en grupp och därtill kommer Londons anarkistiska klubb, som nu är i färd med att samla pengar till en fond. Närmare tusenlappen har redan tecknats; pengarna skall användas till verksamheten.
*
Ovanstående är endast några spridda drag om anarkismen i England. Återkommer till temat, som just nu är föremål för studier av en författare, som jag träffade i London, Ivan Avakumowic. Han har skrivit en bok om Krapotkin, prinsen som blev anarkist lyder underrubriken. Han blev ytterst förvånad, då han fick veta att jag under revolutionsåret 1918 hade bott hos Krapotkin i Dmtrov; han anser sig nämligen veta allt om svenskarna och Krapotkin, ja, allt om den ryske anarkisten. Just nu arbetar han på en bok om anarkismen i England, sedan äldsta tid fram till våra dagar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: