MAX NETTLAU: Frihetens gränser och möjligheter

BRAND Nr 1 1941

SAMHÄLLELIGA FRAMSTEG BETYDA utbredandet av nyttiga inrättningar, insikter o. s. v., som redan upptäckts, utformats och efter möjlighet prövats av enskilda eller smärre grupper, vilkas verksamhet fått utveckla sig under särskilt gynnsamma omständigheter. Allt efter motståndets grad och art kan genomförandet ske på revolutionär väg, men det behöver det inte.

De oerhörda tekniska framstegen sedan 1800-talets andra hälft, som i stället för den nedärvda konservativa stelheten satte den oavvisliga längtan att tränga in i varje utvecklings väsen, allt detta utbredde sig säkert inte utan ständiga, intima, privata och offentliga strider mot kränkta gamla intressen och förstenad mentalitet, men inte genom massaktioner, revolutioner. De senare rikta sig mot bestämda hinder, som befunnits vara outhärdliga och erhålla sin avgörande kraft genom en allmän känsla av otillfredsställelse, otålighet och harm och av en vilja att göra slut på det. Medan uppror och resningar stå i början av en sådan utveckling och därför ofta bli isolerade och komma till korta, äro revolutioner den oundvikliga lösningen vid slutet av en sådan period, genombrottet av de samlade krafterna, som till sist riva ned allt motstånd.

Om också alla revolutioner ha gemensamt den rättslösa och utplundrade massans längtan att tillkämpa sig verklig social människorätt, är dock deras innehåll och deras väsen i varje enskilt fall alldeles icke bestämda av detta och de kunna endast preciseras av de impulser och strömningar, som framkommit under den långa förberedelseperioden och som inom sig sluta ett otal beståndsdelar, betingade av den tid och den plats som frambragt dem. Detta visar den utslagsgivande betydelsen av förberedelsetiden ty under den sås den sådd, som för en revolution till en befrämjande utveckling och största omfattningsmöjligheter; är sådden tunn och dålig kan inte ens de gynnsammaste omständigheterna åstadkomma rik skörd. Liksom en pendel, som svängt för långt till vänster, också svänger får långt till höger, så sättas fortsatta framsteg under livlig debatt och göras käcka försök att gå vidare, men möjligheter undertryckas eller skjutas likgiltigt åt sidan – oundvikliga förarbeten för en kommande revolution men svåra nederlag för en pågående.
*
Så var den engelska revolutionen under 1600-talet huvudsakligen småbrukarens och den uppstigande borgarklassens kamp mot det kungadöme, aristokratien och den allenahärskande kyrkan, för makten inom parlamentet, för medborgarrätt och för ostört utövande av religiös kult, och detta uppnåddes efter 50 år genom revolutionen av 1688 som bildade avslutningen. Men alla politiskt radikala, republikanska, alla socialt religiösa strävanden funno otillräcklig förståelse, uppnådde inga varaktiga resultat och blevo till största delen blodigt undertryckta. Likaså ledde den franska revolutionen från 1789 till 1830 (julirevolutionen) till sist efter juli 1830 till genomförandet av dess väl förberedda syfte, störtandet av den gamla regimen, borgarståndets makt (personliga rättigheter och obehindrad materiell utveckling) och bondeståndets befriande genom feodalismens störtande; men alla smärre riktningar, republikaner, arbetare, socialister o. s. v. uppnådde, hur intensiva och glänsande deras mångahanda bemödanden än varit, nästan ingenting väsentligt genom den 40 år långa revolutionsperioden. Åren 1848-1851 omstörtades mycket, som blivit outhärdligt och som femtiotalets reaktionstid inte kunde bygga upp på nytt, men de vidare revolutionära syftena, som voro otillräckligt förberedda, uppnåddes ännu icke. Så är det också sedan 1917 i Ryssland, där den allmänt kända önskan, tsarismens störtande och böndernas landhunger, tillfredsställdes, men där inga andliga och materiella krafter synes vara för handen, som kunde uppställa något lämpligare och värdefullare mot den primitivaste statskapitalism och ett nytt tjänstemannavälde, så att inte heller denna revolution överskred sin trånga ram.
*
Varje revolution genomdriver alltså vissa huvudsyften, vill i och för sig betyda ett framsteg, men är också lika obarmhärtig som reaktionen själv mot alla planer, som syfta längre och vidare. Den engelska revolutionen förintade Winstanslay, den franska Baboeuf, den av 1848 de proletariska junikämparna, den ryska alla strävanden av icke-diktatoriskt sinnade socialister.
*
Det är därför en villfarelse att föreställa en revolutionsperiod som något i och för sig framstegsvänligt.

Under en sådan tid framkastas problem, vinnas anhängare och göras försök snabbare än annars, men varje rörelse inom minoritetspartier bekämpas och undertryckas starkare och grymmare. Att under pågående revolution avhjälpa dylikt tyckes inte vara möjligt, ty – som en säkerhet mot en motrevolution bildas alltid kompakta minoriteter, vilka hindra och med våld undertrycka också radikalare rörelser. Vilka tilldragelser under de fyra här nämnda revolutionsperioderna kunna anföras som motbevis?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: