Albert Meltzer som Brands Londonkorrespondent.

Från Brands Londonkorrespond.
Kamp i England för fred!

Brand nr 2 1940

Framtiden synes oss inte alldeles svart, ty ni skall inte tro all propaganda, som den imperialistiska regeringen sänder ut. Det Brittiska imperiet är inte alls så enigt i sin kamp för ”segern”, som det framgår av regeringens uttalanden. Ty under detta krig har den antimilitära inställningen kommit före, och inte efter, sedan massor av arbetare redan slaktats.

I Skottland är majoriteten av befolkningen socialistisk och antimilitaristisk. Speciellt i Glasgow, varifrån den rörelse, liknande anarkosyndikalismen (fabrikskommitterna) kom under förra kriget. Det övriga England är inte så revolutionärt, men även där finns en stark antimilitaristisk inställning mot kriget. Jag talar här inte om stalinister, fascister och andra tillfälliga krigsmotståndare, utan om vänstersocialister, en del socialdemokratiska fackföreningar, kooperativa föreningar – speciellt de kvinnliga; pacifisterna, I.L.P. (oavhängiga arbetarpartiet) och anarkisterna. Dessa utgör lokala antimilitära kommittéer.

Under inflytande av dessa organisationer ha redan, efter endast sex månader, tusentals vägrat att göra den militära tvångstjänstgöringen, trots att ännu endast tre årsklasser inkallats. Det är många fler, som äro medvetna antimilitarister, men som tagit den ”civila” värnplikten – ty lagen medger en viss frihet i detta fall.

Det finns också många pacifister, som föredraga att tjänstgöra vid ”Röda korset” i stället för militärtjänsten. Vi anarkister ha inte antagit något; vi ha inte antecknat oss varken för militärtjänst eller civiltjänst.

I de antimilitära socialistiska organisationerna propagerar man för direkt aktion, fastän detta inte är tillåtet enligt lag. I England ha vi strejkrätt. Javisst! Men endast on strejken inte hindrar krigsindustrien. Och vilken industri är f.n. inte krigsindustri? Varje politisk, eller mera allmän strejk, eller propaganda för sådan strejk är olaglig.

Hittills har inte vår anarkistiska propaganda förbjudits, men man måste komma ihåg, att med den speciella makt, som parlamentet givit Chamberlain, har denne full rätt att förbjuda vad han vill, göra husvisitationer och beslagta tidningar. Ännu har han inte gjort detta, men Daladier i Frankrike, som har samma fullmakter – har gjort det.

Den anarkistiska rörelsen är i Frankrike förbjuden, likaså de anarkistiska tidningarna. Den frihetliga rörelsen förföljes. Våra spanska kamrater (t. o. m. fransmän som kämpat i Spanien) ha sänts tillbaka till brigadgeneralen Franco, för att mördas.

Inom Brittiska imperiet har Indien vägrat att lämna hjälp åt England. Detta är ett faktum, trots att borgartidningarna i in- och utlandet säger motsatsen. Visst har imperieregeringen fått telegram med löfte om välvilligt bistånd. Men från vem? Från en del prinsar, som tjänstgör som poliser för imperiet. Dessa prinsar, som sitta i sina palats med hjälp av den Brittiska militären, de lovar att sända både folk och pengar till Englands hjälp.

Den indiska nationalkongressen vägrade att lämna någon hjälp till England. Denna kongress representerade den organiserade arbetarklassen, bönderna, nationalister och internationalister och hela den indiska oavhängighetsrörelsen. Alltså hela den indiska nationen – utom prinsarna.

Vid kongressen voro representerade två huvudriktningar: reformisterna (möjligen inklusive Gandhirörelsen) som vägrade att lämna någon hjälp till det imperialistiska kriget, till dess Indien befriats från den engelska imperialismen.

I Kanada, Australien och Afrika är inte stämningen fullt så enhällig som i Indien, den är där mera splittrad liksom i England. Jag kan försäkra att vår anarkistiska rörelse bedriver en intensiv kamp mot det imperialistiska kriget, för fred och frihet. Jag hoppas och tror att i kampen mot kriget, vi skall kunna bygga ut vår rörelse så, att vi kan krossa imperialismen och förena oss med den övriga världen i en segerrik kamp för anarkismen.

Vi hoppas att också ni kamrater, hjälper oss i denna vår kamp. Vi vet att bland arbetarna råder den uppfattningen, att revolutionen först skall bryta ut i Tyskland, och att en generalstrejk mot kriget skulle hjälpa Hitler. Men vi skall visa, att det inte är endast här i England, som de antimilitära organisationerna arbetar, utan att denna idé är ännu starkare i andra länder, och att arbetare och bönder i andra länder är med oss, och att vi kan förena världens arbetare i gemensam kamp mot kriget.

Därför önskar vi få oss tillsänt alla upprop och manifest, som utgives av de anarkistiska organisationerna i andra länder, och som bevisar att anarkismen överallt bekämpar kriget och imperialismen. Jag kan inte nu, på grund av de rådande förhållandena, skriva mera om vår aktivitet. Men ni kan vara övertygade om att vi medvetet arbetar för världsrevolutionen – och den frihetliga världsfederationen.

Leve anarkismen!

A. M.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: