Fritz Ståhl i Ådalen 1948

Två st. intervjuer med Sandömannen från 1948.

Arbetartidningen tors 17 juni 1948

Fritz Stål i hembygden efter 25 års bortvaro

Frisk och vital trots dödförklaring i V A

Fritz Ståhl, känd från det s k Sandöupploppet 1907, då han och brodern Henning samt Albert Sundin dömdes till åtta års fängelse för sin kamp mot strejkbrytare, har helt apropå kommit på besök hos en syster i Frånö. Fritz Ståhl emigrerade 1923 till Kanada, och det är första gången han är hemma efter 25 år.

Med besöket i hembygden dementeras på det kraftigaste Västernorrlands Allehandas uppgift för en månad sedan, att han varit död sedan åtskilliga år.

Västernorrlands Allehanda hade den 11 maj med anledning av landsfiskal Borins 75-årsdag en artikel om Sandöupploppet, då landsfiskalen som bekant blev av med sitt ena öga. I artikeln utpekas Fritz Ståhl som gärningsmannen, och VA tillägger: ”I detta sammanhang kan nämnas, att agitatorn och våldsverkaren Ståhl – död sedan åtskilliga år tillbaka – själv blev blind flera år före sin död.”

Det äratt vara väl underrättad. Fritz Ståhl ser mycket bra än i dag, även om han bär glasögon. Och skall man döma av det yttre, tycks han besitta stor vitalitet och bör mänskligt att döma leva åtkilliga år ännu.

Vi för VA:s artikel på tal, varvid Ståhl framhåller, att det aldrig blev klart, vem som kastat den plankbit, som slog ut landsfiskal Borins öga. I det fallet hänvisar jag till rättegångsprotokollen, säger han. Att jag inför rätten erkände, att jag var en bland dem som kastade plankbitar är en annan sak. Och vår avsikt var aldrig att skada landsfiskalen. Det är en händelse, som jag beklagar. Vi ville jaga bort strejkbrytarna och tillämpa oss föreningsrätten, och i det sammanhanget förstår jag inte, varför landsfiskalen skulle in till strejkbrytarna.

Sandöupploppet sonades med 5 år och 2 mån.

De s k ledarna dömdes till åtta års fängelse men straffet avkortades och inalles satt Fritz Ståhl inne i 5 år och 2 månader. Albert Sundin satt lika lång tid, medan Henning Ståhl kom ut efter 4 år och 8 månader.

1917 dömdes Fritz Ståhl till 8 månaders fängelse för sitt deltagande i hungerdemonstrationerna i Ådalen. Då det vid tiden efter förra världskriget visade sig svårt att få arbete och utkomst i Sverge for han till Kanada och är för närvarande bosatt i Winnipeg.

Vill studera socialvården och lönepolitiken

Avsikten med besöket är att studera vår socialvård samt fackföreningsrörelsen och lönepolitiken, men det är ju klart, att man samtidigt passar på att hälsa på släktingar och gamla bekanta, säger Ståhl.

Fritz Ståhl är verksam inom fackföreningsrörelsen i Kanada, och av hans berättelse framgår, att arbetsförhållandena där ute avviker en smula från vad vi är vana i Sverge. Ståhl är själv träarbetare, och han uppger, att arbetsförtjänsten håller sig kring 10 dollars om dagen, vilket torde medge en något högre levnadsstandard än i Sverge.

I Kanada förekommer inget ackordsarbete och följaktligen inte heller någon mätning å byggena. Det arbetas endast på timpenning och alla basar tillhör fackföreningen, fast de sistnämnda har omkring 10 procent högre betalning än arbetarna.

Detta system avviker som man ser från vad vi är vana här hemma. Här försiggår ju i stort sett allt arbete på ackord och arbetarna får ut eventuellt överskott, sedan mätning företagits.

Vi undrar om inte timpenningsystemet leder till att arbetarna förlorar intresset att driva arbetet ochatt de i stället försöker hålla tillbaka arbetstakten och bara försöka få tiden att gå. Det går inte, anser Ståhl. Basarna är många, och ser de, att någon inte presterar tillräckligt, kan vederbörande vara säker om att få en lapp med ett litet meddelande om att han anses översflödig på arbetsplatsen. Det är denna ständiga bevakning och ständiga hot om avsked, som driver arbetarna att knoga på.

Krigshetsen blommar

Vi för in vårt samtal på krigshetsen och Ståhl medger, att den blommar våldsamt i Kanada. Det är nästan otroligt, hur man lyckats jaga upp stämningen. Det bedrivs mera propaganda emot Sovjet nu än som under kriget utvecklades för att få soldaterna att gå ut i kriget.

Därför tycker jag det är roligt att komma till Sverge, ty här tar man sakerna betydligt lugnare, även om man också här förmärker något av den allmänna oron ute i världen, tillägger Ståhl.

Fritz Ståhl, som färdas i ett splitter nytt amerikanskt vrålåk, omtalar till sist, att han kom till Göteborg till pingst och att resan därifrån till Norrland gått som genom en enda stor trädgård. Överallt har han mött blommande äppel- och körsbärsträd, och många gånger har han och hans sällskap stannat för att beundra den vackra naturen. Och de små, i grönska inbäddade röda stugorna, har återkallat minnen från tiden, då seklet var ungt.

Expressen sön 11 juli 1948

Dynamit-proletär från 1918 återser Ådalen i Kaiser-lyx

Fritz Ståhl, han som för 30 år sedan hotade att spränga centralfängelset i Härnösand i luften, är på besök i Sverige – okänd för en yngre generation, välkänd för en äldre, som minns Sandökravallerna 1907, hungerdemonstrationerna i Ådalen under förra världskriget och den stora arbetarmönstringen på Kronholmstorget i Härnösand 1918, då de s k Amaltheamännen skulle befrias ut Härnösandsfängelset med dynamit.

Det blev ingen smäll. Regeringen skickade upp blivande landshövdingen Ivar Wennerström för att lugna massorna, och Fritz Ståhl, som var en av ledarna för demonstrationen, fick åtta månaders fängelse.

I samband med Sandöbråket 1907, då några yngre arbetare – däribland Ståhl – stormade strejkbrytarnas bostadskaserner, hade han dömts till sju års fängelse, men benådades efter fem år.

Fritz Ståhl, arbetartalaren med den ljungande rösten, lämnade Sverige på Wennerströms inrådan. Efter en kort återvisit i sitt hemland slog han definitivt ned sina bopålar i Winnipeg i Kanada, där han blivit Fred Steele.

Och nu är han alltså hemma i sitt gamla Röda Ådalen igen med barn och blomma och sonhustru och ett flott amerikanskt lyxåk av det föga proletära märket Kaiser.

Ångermanlänningarna tror förstås att Ståhl är Ådalspojke, men han förklarar själv att han är tvättäkta Söderkis, född på Götgatan 56.

-Åjo, mitt intresse för arbetarnas löneförhållanden och levnadsstandard mister jag inte så länge jag lever, säger Fritz Ståhl på god svenska med knappast märkbar brytning.

Jag skall stanna i Sverige till i augusti och tänker bl a studera de svenska socialreformerna. Det finns tyvärr inte mycket likhet med dem i Kanada.

I Albert Vikstens roman ”Storm över niporna”, som skildrar förra världskrigets arbetarhändelser i Ådalen, figurerar Ståhl under namnet Spjut, men han är inte nöjd med Vikstens framställning av honom: ”Den är partisk och målar bara de svarta sidorna.”

-Jag skall hälsa på Albert när jag kommer förbi Färila på någon av mina bilturer i sommar. Men jag har inte något romanstoff att ge honom den här gången…

Jag tillhör inte något politiskt parti, fortsätter Ståhl, men jag håller fortfarande på ”direkt aktion” och lutar nog åt syndikalismen.

Fritz Ståhl är snickare och fackligt organiserad i American Federation of Labor, ”stockkonservativt så det förslår”. Han är en drivande kraft i flera av de svenska föreningarna i Winnipeg. I manskören Svenska sångarbröder är han den äldste medlemmen.

-En av mina viktigaste uppgifter under Sverigevisiten blir att förmå Föreningen för svenskhetens bevarande i utlandet att inte totalt glömma bort Kanada, säger Ståhl. Det finns nämligen något annat än USA på den amerikanska kontinenten, ett faktum som är sorgligt nonchalerat.

SVEN BROMAN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: